Om man beger sig norrut
från Similan Islands, kommer man först till Koh Bon, en ö som
har en ovanlig geologisk sammansättning för det här området,
eftersom den består av vulkanisk berggrund (basalt) och inte granit som
de övriga öarna. Här finns inga stränder men en vacker ås
sträcker sig från ön, ut i havet och övergår under
ytan i ett vackert korallrev som gör Koh Bon väl värt ett besök.
På ena sidan av korallåsen har en så gott som vertikal vägg
bildats den enda egentliga väggen i hela området - och här
kan man titt som tätt träffa på mantor som gärna stannar
till och leker en stund.
Fortsätter
man ännu längre norrut så kommer man strax till Koh Tachai. Detta
är en isolerad ö, med en vacker strand, men mest välkänd är
den för de tre undervattensplatåer, som ligger på olika djup
utanför ön. Dessa platåer täcks av vad som förmodligen
är de mest färggranna korallreven i Andamansjön och även
här kan man ofta ha turen att se fiskarter av lite större storlekar.
Fortsätter man norrut igen, så når man slutligen Surin Islands.
Även denna ögrupp är skyddad som nationalpark. Öarna ligger
på gränsen mellan Thailand och Burma och här finns en liten by
som bebos av Chao Leh Andamansjöns båtzigenare.
På de två hvudöarna (Koh Surin Nua & Koh Surin Tai) finns
det möjligheter att ta en promenad i regnskogen eller varför inte bara
koppla av på en av de vita sandstränderna? korallreven runt
Surin Islands är relativt grunda och erbjuder mängder av snorklingsmöjligheter
men även för dykare finns här många olika dykplatser att
välja mellan. Sikten är vanligtvis något sämre än på
Similans men är desto mer tätbefolkat av fiskar, så
det jämnar ut sig ganska bra.